Fenix igen

Det var alltså bara en unge i Bozzas enorma mage. Förstår inte vad jag har känt då jag varit säker på att det har varit rörelser och sparkar på flera ställen samtidigt och jag antar att det man har känt på tidigare honor inte alltid har stämt.

Efter att Bozza vaknat upp efter narkosen ringde veterinären och berättade att lillkillen Fenix verkade väldigt trött och Bozza ville inte riktigt ta honom till sig. Fenix hjärtslag och andning var bra men han var alltså trött och personalen turades om att massera och värma honom. Hon sa att jag gärna fick komma och massera, jag också. Så klart slängde jag mig i bilen genast. :)

Bozza och Fenix bars i en stor plastbur in till mig, där jag väntade i ett rum. När jag tog upp Fenix, kände jag att han var iskall och jag förstod efter en stund varför och jag förstod också varför Bozza inte ville ta honom till sig. Hennes dropp läckte och underlaget till buren var iskallt och blött.

Jag fick efter en stund torrt underlag och försökte få Fenix till en spene. Han lyckades lite då och då men orkade inte riktigt börja suga och jag skyndade istället hem för att försöka i lugn och ro här hemma.

Det lyckas inte riktigt. Han har fått lite mjölkersättning från pipett och det var väl lite si så där med ätandet. Han är fortfarande trött. Orkar inte riktigt hålla i en spene och jag försöker hjälpa till. Bozza har tagit honom till sig och håller sig med honom hela tiden - i den nya bolådan.

Fenix vägde 105 g när han kom hem hit och vi hoppas kurvan bara kommer att gå uppåt nu.

Jag tyckte han såg svartsilver ut i rummet på Strömsholm (där de har lysrör). Hemma ser färgen lite varmare ut. Vi får se vad det blir så småningom. Huvudsaken är att han blir lite piggare nu.