fredag 8 juli 2011

Bara ett sista...

... inlägg om älskade Lillebror

Och så har jag skrivit fel, beträffande att det var en amstaff som bet ihjäl honom. Det var en blandning amstaff/rottweiler men det spelar ingen roll. Den hunden är farlig hos sin ägare, oavsett ras.





En länk till artikeln på vlt.se; Aggressiv hund etc...

Så. Vila i frid nu, älskade lilla Lillebror.

6 kommentarer:

  1. Det där var jobbigt, tårarna bara kom.
    R.I.P Lillebror!
    Tänker på Er alla, Kramar!

    SvaraRadera
  2. Förlåt, Annette. Tänkte inte så långt. Saken är den att jag sitter och tittar på alla filmer och bilder om och om igen för att få bort bilden av honom som fastnat på näthinnan; då han ligger död på gatan. Jag vill inte minnas honom på det sättet. Jag vill minnas honom som han var; glad, spexig, pigg och lättlärd. Och så la jag in filmen och en bild i hans minne, som han ju var. Som jag vill minnas honom. Det var inte meningen att inlägget skulle bli jobbigt utan syftet var tvärtom. Men jag låter det ligga kvar.

    SvaraRadera
  3. Glömde: Massor av kramar tillbaks.

    SvaraRadera
  4. Ja du gör rätt såklart Monica. Nu gäller det att komma vidare i sorgen och försöka utplåna minnet av det hemska. Försöka få in alla fina minnen på näthinnan. Men jag kan bara föreställa mig hur tungt det ändå är.
    Du ska veta att det är tårar här med. Kunde inte sova den kvällen vi fick reda på det.
    Vi sörjde så med er här och tänkte på er. Satt på kvällen tillsammans Anders och jag och pratade om hur det skulle vara om det hade varit vi och Roxy.....det finns faktiskt en del väldigt oroväckande hundar och deras människor här också som vi möter ibland. Är faktiskt rädd att det ska hända något någon gång jag med. Det är hemskt att det ska behöva vara så!!

    Lilla fina Lillebror! Minns också en film som du la in när han sprang i snön....äsch nu kommer tårarna här igen!

    Ja du ska veta att vi tänker på er!

    KRAM

    SvaraRadera
  5. Det är OK Monica, det är klart du ska göra det du känner för. Lillebror var ju verkligen en glad och sprallig hund när man träffade honom.

    Jag glömmer aldrig när vi var å hälsade på Ellen/Chaila första gången, vi kröp på golvet för att kolla in den bedårande prinsessan. Lillebror tyckte inte vi behövde titta på henne utan pockade på uppmärksamheten, studsade runt och gläfste, kolla mig, kolla mig och naturligtvis gjorde vi det.
    Kramar igen!

    SvaraRadera
  6. Londongirl: Ja, visst är det tungt och det blir lättare att minnas honom som han var eftersom det var så mycket glädje i honom. Det känns som om han har varit borta från oss i evigheter. Ändå tänkte jag gå ut med honom i morse när jag vaknade. Sedan kom verkligheten ikapp. Det kommer över mig lite då och då och tårarna flödar men jag försöker intala mig själv att det inte hjälper någon. Ja, han älskade att springa i snö - bara det inte var snöstorm. Kram

    Annette: Ja, han var alltid glad och tyckte förstås att ni kom hit för att titta på honom och inte några "läskiga" kattungar. :) Så fort man satte sig på golvet, var det för hans skull och inte för någon annans. Så det så. :) Kram

    SvaraRadera

Bloggintresserade