Hela händelseförloppet

Det är många som ringer om vad som hände i onsdags kväll. Ibland orkar jag berätta. Ibland inte. Några har jag själv ringt och ibland orkat berätta om hela händelseförloppet. Ibland inte. Nu skriver jag därför ner exakt vad som hände och kanske jag på det sättet bearbetar det lite inom mig själv också.

Det var vid 19.30-tiden i onsdags kväll som jag skulle ha gått ut med Lillebror. Jag fick förhinder och Matilda tog promenaden istället. OM jag hade gått ut med honom, hade jag inte tagit samma väg som Matilda – och det finns mycket OM i det här. Men nu ser verkligheten ut som den gör och inget går att göra ogjort – även om man ältar detta om och om igen.

Matilda och Lillebror gick iväg och bara några minuter senare ringde hon. Hon grät hysteriskt och jag hörde orden ”Lillebror död” och ”en hund kom springande…”. Jag frågade var hon var, kastade mig i bilen och när jag kom fram i höjd med skolan ser jag en folksamling och Lillebror liggande på gatan intill trottoarkanten. Jag gick fram till honom och någon sa att han var död. Jag böjde mig fram, strök honom över kroppen, sa hans namn och han sträckte fram frambenet. Någon skrek chockat att han lever. Under Lillebrors huvud fanns en stor blodpöl och jag såg att han inte andades. Jag vet inte om han levde tills jag kom eller om det var ”dödsryckningar” som fick hans framben att röra sig.

En äldre kvinna kom mot mig med en halskedja i handen. En kraftig kedja, av strypmodell, som var sönder. Hon såg lugn och nonchalant ut, ryckte på axlarna och sa ”Det var inte mitt fel”. Sedan vände hon om, som om jag skulle nöja mig med de orden. Bakom henne stod Matilda storgråtande, Matildas pojkvän försökte trösta samtidigt som han var upprörd över kvinnans agerande. Och bunden vid en lyktstolpe stod den stora besten, skällande aggressivt samtidigt som den gjorde utfall mot alla runt omkring.

Det fanns vittnen till händelsen. De hade ringt polisen.

Jag kände igen kvinnan. En gång hade jag passerat henne då hon på samma sätt bundit sin stora, fruktansvärt aggressiva, best runt en lyktstolpe eftersom hon inte orkat hålla den. (Har aldrig sett en hund visa så mycket aggression). Jag påpekade att jag kände igen henne och att hon inte kan ta ut en så aggressiv hund eftersom hon inte behärskade den. Hon hävdade fortfarande att hon inte hade något som helst ansvar i det hela.

Hunden stod hela tiden i attackställning och skällde aggressivt. Kvinnan sa att den var rädd. Matilda försökte förtvivlat förklara för henne att hunden står i attackställning. Kvinnan munhöggs med Matilda. Kvinnan och jag munhöggs och när hon en gång såg ner på döda Lillebror och hånflinade blev jag ursinnig och skrek åt henne. Det var inga snälla saker som kom ur min mun. Man är i chock efter att ha funnit sin hund ihjälbiten av en hund vars ägare inte kan behärska den – och ägaren hånflinar åt ens döda hund... Hon ställde sig framför mig och sa att jag skulle slå henne. Så klart att hon ville vända hela situationen innan polisen kom. Jag hade god lust att slå – men gjorde det inte. Medan Matilda och jag kramades och grät började kvinnan provocera och munhuggas med ett av vittnena och snart bad hon även honom att slå henne. Jag såg att även han hade god lust men han sansade sig.

Kvinnan skulle istället bussa hunden på oss allihop, gick till sin best och började knyta loss den från lyktstolpen. Precis i den stunden kom polisen. Annars hade hela situationen utvecklats till något helt annat.

Det var tre polisbilar som kom. I en av bilarna fanns hundförarna. Matilda, jag, ett vittne och kvinnan hördes. Med Matilda var det ett långt samtal. Besten gjorde även utfall mot varje polis som passerade den.

De fotograferade Lillebror, lindade in honom i något slags papper och la honom i min bil. Besten började de ta med en snara och lustigt nog såg jag att han började lugna ner sig och t o m vifta på svansen. Matilda och jag åkte hem med en död Lillebror i ett paket och hans koppel bredvid.

Själva attacken hade gått till så att kvinnan hade bundit fast den aggressiva besten i en lyktstolpe även denna gång. Den hade gjort så kraftiga utfall att halskedjan gått av, sprungit fram och bitit Lillebror runt halsen. Det hade gått på en sekund. Lillebror hade inte brytt sig om utfallen på andra sidan gatan och förstod inte att besten kommit springande. Inte förrän han varit framme vid Lillebrors huvud, hade Lillebror morrat till. Sedan var det slut.