Kattungar under sängen

I natt drömde jag att vi hade huset fullt av valpar. Det pep och pep i hela huset och när jag vaknade, fortsatte pipandet. Det var förstås inga valpar. Däremot hade Joy lagt kattungarna under min säng. Där är det kallt och dragigt eftersom jag sover med öppet fönster och jag flyttade tillbaks dem till bolådan. Joy flyttade tillbaks dem under min säng. Jag flyttade tillbaks dem till bolådan men Joy gav sig inte. De skulle ligga under min säng. Jag stängde dörren till sovrummet och la mig i soffan efter att jag lagt kattungarna i bolådan. Då flyttade Joy dem till en byrå (där dörren inte går att stänga). På hyllan högst upp la hon dem. Om det inte var för att de kan ramla ner därifrån, hade jag bäddat åt dem där men nu gjorde jag alltså inte det. Jag flyttade tillbaks dem till bolådan och satte mig bredvid en stund. Joy var tillfreds med att jag satt där och började dia kattungarna medan hon spann högt. Eftersom klockan var halv tre på natten och jag var trött reste jag mig försiktigt för att gå och lägga mig igen. Då följde Joy efter - med en kattunge i munnen. Hon la den på golvet bredvid soffan, där jag bäddat åt mig. Jag la tillbaks den i bolådan och la mig att sova på golvet bredvid. Det fungerade och när jag vaknade efter en stund lät Joy mig gå till soffan och lägga mig utan att följa efter.

Det här har hon börjat med sedan onsdag natt, då Lillebror inte kom tillbaks efter sin kvällspromenad. Det är som om hon känner oro för att någon mer ska försvinna - eller känner hon kanske av det ledsamma hos oss och blir orolig av känslan? Jag vet inte men ska flytta in bolådan så att den står bredvid min säng till i natt.

Sedan vill jag bara skriva lite om vårt val av hundras när det gäller den nya valpen. Vi vet att en mini-aussie inte är en "soffhund". Vi vet att den är en vallhund och att den, som många raser, behöver enormt mycket aktivitet för att må bra. Matilda pluggar mycket hund på Djurvårdsgymnasiet, han kommer att få följa med henne till skolan och tränas där. Vi båda kommer att träna honom mycket hemma och då pratar jag inte bara om fysisk aktivitet utan mycket mental aktivitet. Lillebror var också av en väldigt aktiv ras och Matilda tränade honom väldigt mycket mentalt. Fysiskt får han lite mer än Lillebror, som fick långpromenader, mycket spring i trädgården och lite eget agilitytränande eftersom Matilda byggt honom egna hinder. Nu får vi bygga nya, lite större. Vi vet att en aussie behöver snäppet mer än det Lillebror fick och vi är fullt inställda på att aktivera och sätta gränser; att vara valpens ledare. OM han börjar valla katter, är det helt och hållet vårt fel. Då räcker vår aktivitet inte till och då har vi inte varit tydliga när det gäller gränser. Då får vi aktivera mera - och vara tydligare när det gäller gränser.