Erfarenheter

Inget ont som inte har något gott med sig... Har fått ytterligare en lärdom och förstår att man inte alltid kan gå efter vad som står i böckerna. Som jag skrev i en kommentar här nedanför så ringde jag även till Strömsholm eftersom de har stor erfarenhet av allt möjligt "konstigt". Sköterskan som jag pratade med var inte speciellt förvånad eller överraskad över Joys långa skendräktighet. Katter och hundar kan vara skendräktiga hela tiden ut och till och med försöka krysta fram sina bebisar, som ju inte finns. Enligt böckerna har en skendräktig hona varken röda eller svullna juver och skendräktigheten varar i 6-8 veckor. Nu vet jag annat. Och Joy löper kraftigare än hon någonsin har gjort just nu, så inte hoppas jag på några bebbar imorgon. Men - jag tänker att jag har fått en del erfarenheter av de ovanligare slaget på lite mer än ett år tillbaks. Bozzas kull med nio kattungar som hon klarade galant på egen hand eftersom hon hade nio spenar. Sedan lille Fenix, som föddes ensam trots att jag hade trott på minst tre i den kullen. Och nu Joys extremt långa skendräktighet.

Jag har fått lite erfarenheter från dessa, i mitt tycke, "extremfall" och jag har lärt mig att det man känner i honans mage inte alls behöver vara det man känner. Det finns mycket annat där inne. :)  Jag kände rörelser på tre ställen i Bozzas mage när det bara var en liten Fenix där inne. Jag kände, helt klart, rörelser från Joys mage från en bebis... och den gången Bozza hade nio stycken i magen hade jag gissat på 6 stycken.

Tack, nu har jag fått extrema erfarenheter så att det räcker. Kan vi få det lite normalt här framöver nu. :)