måndag 21 februari 2011

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Jag har ju hela tiden varit lite förvånad över att Joys dräktighet varit så olik mina andra katters. Mest för att hon burit sina ungar på ett helt annorlunda sätt och att hon sett kroppsligt annorlunda ut.


Från att ha haft hudfärgade små osyliga knappar till spenar, blev spenarna större och hon fick även de svarta "hormonprickarna" runt dem. Hon gick upp 1 kg, betedde sig väldigt dräktigt och för första gången kräktes hon också vid ett tillfälle. Hon sov, vaggade fram när hon gick men var mer tjock framtill än sibbarna, som breddade på sig bakifrån.

Jag var säker på att jag kände en bebis i magen häromdagen men jag kände fel. Det måste jag ha gjort eftersom Joy nu LÖPER!

Hon har alltså varit skendräktig ända till dag 64...

4 kommentarer:

  1. Nej, är det verkligen sant? Så ledsen jag blir för din skull, hur gör du nu? Ska du para om eller?

    SvaraRadera
  2. Men jösses!! Har nog aldrig hört om en sån kraftig skendräktighet förut. Jättetrist =( Du som längtat så! Hoppas det går bättre nästa gång! Kram Kicki

    SvaraRadera
  3. Annette: Ja, hon löper helt klart. Jag måste vänta med omparning eftersom Lucia ska paras med Demjan och jag vill absolut inte ha två kullar här samtidigt.

    Kicki: Jag tycker också att den var väldigt lång. Ska ringa veterinär idag (svårt att komma fram en måndagmorgon) och höra om det här verkligen är möjligt.

    SvaraRadera
  4. NEJ vad trist, inte hunnit kika in här på några dagar. Nu tänkte jag se om de små inte kommit ut än. Fy vad tråkgit, förstår att du är ledsen... Och stackars Joy som varit skendräktig så länge! :((

    Tänker på er
    Kram

    SvaraRadera

Bloggintresserade