Tack, Fenix!

Jag tror att det var 2001 jag köpte min bärbara dator för att enbart ha att skriva noveller och romaner med. Den var begagnad (väldigt billig), batteriet fungerade inte och jag pluggade alltid i kontakten när jag satte igång och skrev. Med åren har det blivit glapp i kontakten och den minsta lilla rörelse jag gör... Poff, och datorn stängs av. Sedan körs Scandisk i flera minuter (operativsystem Windows 98) och då gäller det att jag sitter helt stilla under tiden.

När man gör saker ofta (som skriver) tänker man inte på vilken omständig procedur det blir när något inte fungerar riktigt som det ska. Det blir så naturligt att jag bara ser till att allt fungerar; Jag lägger telefonerna bredvid mig för att jag ska slippa göra för stora rörelser om det ringer. Sedan sitter jag så stilla som möjligt medan jag arbetar. Katterna har lärt sig att när jag använder den datorn är det ingen idé att de ens försöker kliva upp i mitt knä. De ligger stilla runt mig och sover. När filerna ska skickas iväg pluggar jag i nätkontakten från den stationära datorn i den bärbara, kopplar upp mig och skickar iväg.

Så kom Fenix in i bilden... Och jag behövde skriva en roman under tidspress... Situationen såg ut ungefär så här:

Fenix jagar boll bredvid kabeln. Poff. Datorn stängs av, Scandisk börjar köras och därefter skriver jag igen. Fenix vill upp i mitt knä. Poff. Datorn stängs av, Scandisk börjar köras och därefter skriver jag igen.
Fenix får syn på kabeln. Poff. Datorn stängs av, Scandisk börjar köras.

Jag flyttar mig till ett annat rum och stänger in mig. Hunden Lillebror tar då över vakten av huset vilket innebär att den minsta lilla människa som passerar på gatan längre bort får sig en rejäl utskällning. Utanför dörren till det rum där jag befinner mig sitter alla katter på kö och jamar, krafsar på dörren, jamar, krafsar på dörren.

Jag ger upp, försöker istället stänga in Fenix och Bozza i ett rum. Fenix skriker ihärdigt och hjärtskärande där innanför.

Igår köpte jag en ny bärbar dator. Det var faktiskt på tiden och det är så härligt att kunna "leva normalt" medan jag skriver. Jag kan röra på benen, lägga datorn ifrån mig utan att försiktigt behöva stänga av den om jag måste gå ifrån, Fenix kan springa över kabeln utan att den stängs av. Jag kan skicka iväg filerna direkt från datorn. Ja, det är fullkomligt härligt!

Tack, Fenix! Det är helt och hållet din förtjänst!