Bilder

Vi har tagit nya bilder av kattungarna idag och vi fick nya 5-veckorsbilder på Lipton av hans uppfödare. Här kommer alla.

Emser

 

Emser

 

Emser

Emser

 

Emser

Emser

Tarragona

Tarragona

Lipton med sina syskon (Lipton står i mitten)

Lipton

Lipton

Lipton

Lipton har somnat

Tygbur

Joy accepterade till slut tygburen som jag ställde bredvid min säng inatt och sedan fyratiden i morse har kattungarna sovit i den istället för att ha legat under sängen. Däremot märkte jag i morse att Joy inte gärna ville lämna ungarna i tygburen. Hon låg kvar hos dem flera timmar efter att jag hade gått upp och det är ovanligt. Hon brukar alltid komma när jag lägger fram mat. Jag flyttade tillbaks ungarna till bolådan och Joy gick iväg och åt mat.

Nästa helg kommer en familj och tittar på Emser. Om de bestämmer sig för att Emser är rätt katt för dem, så hamnar han här i närheten. Det är ju alltid kul.

Lite om allt möjligt

Vi sörjer fortfarande Lillebror. Så klart. Det har ju bara gått en vecka och en dag sedan allt det hemska hände - men idag kan vi prata mer om det än vi har kunnat under den här tiden. Jag tror att just det är viktigt - allrahelst för Matilda som var med och upplevde hela händelsen.

Kattungarna ligger under min säng varje morgon jag vaknar. På dagarna låter Joy dem ligga i bolådan men på nätterna ska de ligga under min säng, säger Joy. Det finns mjukt underlag där under men Joy lägger dem ändå på golvet och kattungarna bara finner sig. Undrar om hon är mörkrädd?

Dagen efter händelsen med Lillebror skulle jag ha åkt och hälsat på Fenix, Bozzas son, tillsammans med en honkattägare som ska para sin hona med honom - men jag orkade förstås inte åka dit. Fenix hade i alla fall varit lika go som vanligt och snart kanske han alltså blir pappa. Spännande!

Jag pratade nyss med en vän, Marita, som ska lägga ner sin Maine Coonuppfödning. Hon har två fina katter som ska omplaceras. Båda är två år, en okastrerad hane (Rod Stewart) och en kastrerad hona. Här är länken till Maritas hemsida om någon är intresserad.

Kattungarna, 2 veckor gamla

Emser och Tarragona är idag 2 veckor gamla. Vikter ligger ute på kattungesidan på hemsidan och här kommer tvåveckorsbilderna. Emser är blå bicolor tabby och Tarragona är lila bicolor tabby. Tror jag. :)

Emser

 

Emser

 

Emser

 

Emser

 

Emser

Tarragona

Tarragona

Tarragona

Tarragona

Hela händelseförloppet

Det är många som ringer om vad som hände i onsdags kväll. Ibland orkar jag berätta. Ibland inte. Några har jag själv ringt och ibland orkat berätta om hela händelseförloppet. Ibland inte. Nu skriver jag därför ner exakt vad som hände och kanske jag på det sättet bearbetar det lite inom mig själv också.

Det var vid 19.30-tiden i onsdags kväll som jag skulle ha gått ut med Lillebror. Jag fick förhinder och Matilda tog promenaden istället. OM jag hade gått ut med honom, hade jag inte tagit samma väg som Matilda – och det finns mycket OM i det här. Men nu ser verkligheten ut som den gör och inget går att göra ogjort – även om man ältar detta om och om igen.

Matilda och Lillebror gick iväg och bara några minuter senare ringde hon. Hon grät hysteriskt och jag hörde orden ”Lillebror död” och ”en hund kom springande…”. Jag frågade var hon var, kastade mig i bilen och när jag kom fram i höjd med skolan ser jag en folksamling och Lillebror liggande på gatan intill trottoarkanten. Jag gick fram till honom och någon sa att han var död. Jag böjde mig fram, strök honom över kroppen, sa hans namn och han sträckte fram frambenet. Någon skrek chockat att han lever. Under Lillebrors huvud fanns en stor blodpöl och jag såg att han inte andades. Jag vet inte om han levde tills jag kom eller om det var ”dödsryckningar” som fick hans framben att röra sig.

En äldre kvinna kom mot mig med en halskedja i handen. En kraftig kedja, av strypmodell, som var sönder. Hon såg lugn och nonchalant ut, ryckte på axlarna och sa ”Det var inte mitt fel”. Sedan vände hon om, som om jag skulle nöja mig med de orden. Bakom henne stod Matilda storgråtande, Matildas pojkvän försökte trösta samtidigt som han var upprörd över kvinnans agerande. Och bunden vid en lyktstolpe stod den stora besten, skällande aggressivt samtidigt som den gjorde utfall mot alla runt omkring.

Det fanns vittnen till händelsen. De hade ringt polisen.

Jag kände igen kvinnan. En gång hade jag passerat henne då hon på samma sätt bundit sin stora, fruktansvärt aggressiva, best runt en lyktstolpe eftersom hon inte orkat hålla den. (Har aldrig sett en hund visa så mycket aggression). Jag påpekade att jag kände igen henne och att hon inte kan ta ut en så aggressiv hund eftersom hon inte behärskade den. Hon hävdade fortfarande att hon inte hade något som helst ansvar i det hela.

Hunden stod hela tiden i attackställning och skällde aggressivt. Kvinnan sa att den var rädd. Matilda försökte förtvivlat förklara för henne att hunden står i attackställning. Kvinnan munhöggs med Matilda. Kvinnan och jag munhöggs och när hon en gång såg ner på döda Lillebror och hånflinade blev jag ursinnig och skrek åt henne. Det var inga snälla saker som kom ur min mun. Man är i chock efter att ha funnit sin hund ihjälbiten av en hund vars ägare inte kan behärska den – och ägaren hånflinar åt ens döda hund... Hon ställde sig framför mig och sa att jag skulle slå henne. Så klart att hon ville vända hela situationen innan polisen kom. Jag hade god lust att slå – men gjorde det inte. Medan Matilda och jag kramades och grät började kvinnan provocera och munhuggas med ett av vittnena och snart bad hon även honom att slå henne. Jag såg att även han hade god lust men han sansade sig.

Kvinnan skulle istället bussa hunden på oss allihop, gick till sin best och började knyta loss den från lyktstolpen. Precis i den stunden kom polisen. Annars hade hela situationen utvecklats till något helt annat.

Det var tre polisbilar som kom. I en av bilarna fanns hundförarna. Matilda, jag, ett vittne och kvinnan hördes. Med Matilda var det ett långt samtal. Besten gjorde även utfall mot varje polis som passerade den.

De fotograferade Lillebror, lindade in honom i något slags papper och la honom i min bil. Besten började de ta med en snara och lustigt nog såg jag att han började lugna ner sig och t o m vifta på svansen. Matilda och jag åkte hem med en död Lillebror i ett paket och hans koppel bredvid.

Själva attacken hade gått till så att kvinnan hade bundit fast den aggressiva besten i en lyktstolpe även denna gång. Den hade gjort så kraftiga utfall att halskedjan gått av, sprungit fram och bitit Lillebror runt halsen. Det hade gått på en sekund. Lillebror hade inte brytt sig om utfallen på andra sidan gatan och förstod inte att besten kommit springande. Inte förrän han varit framme vid Lillebrors huvud, hade Lillebror morrat till. Sedan var det slut.

Kattungar under sängen

I natt drömde jag att vi hade huset fullt av valpar. Det pep och pep i hela huset och när jag vaknade, fortsatte pipandet. Det var förstås inga valpar. Däremot hade Joy lagt kattungarna under min säng. Där är det kallt och dragigt eftersom jag sover med öppet fönster och jag flyttade tillbaks dem till bolådan. Joy flyttade tillbaks dem under min säng. Jag flyttade tillbaks dem till bolådan men Joy gav sig inte. De skulle ligga under min säng. Jag stängde dörren till sovrummet och la mig i soffan efter att jag lagt kattungarna i bolådan. Då flyttade Joy dem till en byrå (där dörren inte går att stänga). På hyllan högst upp la hon dem. Om det inte var för att de kan ramla ner därifrån, hade jag bäddat åt dem där men nu gjorde jag alltså inte det. Jag flyttade tillbaks dem till bolådan och satte mig bredvid en stund. Joy var tillfreds med att jag satt där och började dia kattungarna medan hon spann högt. Eftersom klockan var halv tre på natten och jag var trött reste jag mig försiktigt för att gå och lägga mig igen. Då följde Joy efter - med en kattunge i munnen. Hon la den på golvet bredvid soffan, där jag bäddat åt mig. Jag la tillbaks den i bolådan och la mig att sova på golvet bredvid. Det fungerade och när jag vaknade efter en stund lät Joy mig gå till soffan och lägga mig utan att följa efter.

Det här har hon börjat med sedan onsdag natt, då Lillebror inte kom tillbaks efter sin kvällspromenad. Det är som om hon känner oro för att någon mer ska försvinna - eller känner hon kanske av det ledsamma hos oss och blir orolig av känslan? Jag vet inte men ska flytta in bolådan så att den står bredvid min säng till i natt.

Sedan vill jag bara skriva lite om vårt val av hundras när det gäller den nya valpen. Vi vet att en mini-aussie inte är en "soffhund". Vi vet att den är en vallhund och att den, som många raser, behöver enormt mycket aktivitet för att må bra. Matilda pluggar mycket hund på Djurvårdsgymnasiet, han kommer att få följa med henne till skolan och tränas där. Vi båda kommer att träna honom mycket hemma och då pratar jag inte bara om fysisk aktivitet utan mycket mental aktivitet. Lillebror var också av en väldigt aktiv ras och Matilda tränade honom väldigt mycket mentalt. Fysiskt får han lite mer än Lillebror, som fick långpromenader, mycket spring i trädgården och lite eget agilitytränande eftersom Matilda byggt honom egna hinder. Nu får vi bygga nya, lite större. Vi vet att en aussie behöver snäppet mer än det Lillebror fick och vi är fullt inställda på att aktivera och sätta gränser; att vara valpens ledare. OM han börjar valla katter, är det helt och hållet vårt fel. Då räcker vår aktivitet inte till och då har vi inte varit tydliga när det gäller gränser. Då får vi aktivera mera - och vara tydligare när det gäller gränser.

Ny "bebis"

Sedan Lillebror dog har katterna betett sig annorlunda. Som om de väntar på honom. Sedan den kvällen har också Joy flyttat kattungarna varje natt. Jag vet inte om det är en tillfällighet att det började just då men varje morgon hittar jag båda kattungarna i en byrå, dit hon burit dem.

Om fyra veckor flyttar det in en ny bebis i vår familj. Det kan tyckas att det är för tidigt efter Lillebrors död att köpa en ny hund, men det är nog faktiskt det enda som kan få oss "på fötter" just nu. Det här är riktigt tungt och vi kommer ändå att skaffa hund så småningom och jag tror faktiskt att den bästa tiden är nu, så att det lättar upp.
Lillebror kommer alltid att ha sin plats i våra hjärtan och den här nya valpen får sin egen plats. Lillebror kommer aldrig någonsin att glömmas bort. Hur skulle vi kunna?

Lipton, en mini-aussie, flyttar in här den 4 augusti. Han är van med katter och jag hoppas att det är okej för våra katter att han flyttar in. Vi tingade honom idag.

Lipton, fyra veckor

Lipton, fyra veckor

Liptons mamma Lily. Glad, snäll och en väldigt gosig knähund