Jag sitter och läser på Cias blogg och tårarna strömmar utmed mina kinder. Jag har aldrig träffat Dickens men jag vet hur det känns att ha en katt i så många år och sedan skiljas från den. Min förra perser blev 16 år och nu har vi Mimmi, som ju är 17 år. Cia tog rätt beslut och jag lovar att när vår Mimmi inte orkar längre, ska jag göra allt för att hon får sluta sina dagar hos oss på samma fina sätt som Dickens fick sluta sina dagar hos Cia. Vilket fint slut han fick.
Tänker på dig, Cia!
Tack för dina fina ord och för ditt fina blogginlägg! Håller tummarna för att Joy "fått till det" denna gång så ni får små midsommarbebisar :)
SvaraRaderaHoppas att det snart känns lättare för er och att ni kan se tillbaks med glädje på alla fina minnen som Dickens har gett er.
SvaraRaderaOm det blir midsommarbebisar måste ni komma hit och träffa dem. :)
SJÄLVKLART!!! Vi kommer så fort de är så stora att de går att myyyyyyyysa med utan att mamma blir orolig :)
SvaraRadera