Nu är Joy hemma igen. Hon löper fortfarande men det kan ju vara normalt. Jag hoppas så innerligt att hon är dräktig nu. Jag är fullkomligt kär i Armani och det skulle vara så kul med bebisar efter honom. Jag har aldrig någonsin känt att jag drunknar i en katts ögon men det gör man i Armanis ögon. Så mörkt blå... Och vilket härligt supertemperament han har. Å, vad jag hoppas att det blir små Armani-Joy-bebisar till midsommarhelgen.
Nu måste vi tänka positivt, det blir små Ragdollbebisar i Skultuna i sommar. Grattis!
SvaraRaderaKram!
Ja, det måste det bara bli, Annette, :)
SvaraRaderaÅh, håller tummarna för några små blåögda i slutet av juni då!!! Spännande med en "ny" ras också!
SvaraRaderaKicki: Tack. Alla tummar behövs nog. :)
SvaraRadera