På Facebook finns grupper för Sibirisk katt och den senaste tiden har inlägg skrivits om att ta en kull på honor som köpts som sällskapskatter. Lotta, Clarellis, skrev ett bra inlägg idag:
"Är det bara jag som reagerat på alla frågor om avel i de olika grupperna för sibirisk katt? Hur ska vi få ut info om vad det faktiskt innebär och vilket ansvar man har som uppfödare, för det är man faktiskt om man får kattungar även om de skriver att de ”bara vill ta en kull” eller ”honan vill para sig”. Att man först frågar sin uppfödare om det är okej och sedan läser på ordentligt, gärna skaffar sig en mentor som stöd och är med vid någon annans förlossning och att mentorn kanske kan vara med vid förlossningen. Att man bör ha en bra buffert ifall något går fel och pengar för att göra alla de hälsotester man bör ta innan en parning. Ofta går en förlossning bra men ibland går det fel och det är viktigt att kunna läsa av sin hona och åka in i tid till veterinär, är det inte kontorstid kan man inte direktreglera och själv fick jag betala 15.000 kr för ett kejsarsnitt en lördagsnatt. Man måste även vara hemma flera dagar runt förlossningen och vill det sig illa så kanske man måste handmata kattungar varannan timme dygnet runt i ett par veckor vilket innebär stor frånvaro från arbete. Man ska också veta att tar man en kull så har man Dolda fel ansvar i 3 år mot sina kattungeköpare. Vore det inte bra om man hade en stående info i dessa grupper?"
Mina, Monicas, synpunkter på detta:
För den sibiriska kattens avelsbas selekterar uppfödaren ofta ut ett visst antal kattungar ur kullen som kan gå vidare i avel. Det brukar vara en hona och hane. Köper man en katt till sällskap, så litar förstås uppfödaren också på att så är fallet. Att "bara ta en kull" innebär att man automatiskt blir uppfödare med allt vad det innebär; ansvar inför kattungeköpare när det gäller hela kattens framtida liv i form av att vara stöd och förmedla kunskap om rasen, framtida tester på avelskatten, ett stort ansvar när det gäller att kolla hälsan i de linjer man har parat, vad som händer i linjerna (för det händer absolut saker), och naturligtvis ett stort ansvar för att man parat med "rätt" linjer för katten.
När det sedan kommer till förlossningar, har jag haft tur. En tur, som många, många uppfödare inte har haft men jag vet att min tid kommer någon gång. Jag har i och för sig fått erfara tre kejsarsnitt men kattungarna har klarat sig och jag har haft tur att slippa stödmata kattungarna varannan timme. Hade jag behövt stödmata de nio kattungarna i Bozzas kull, hade det inte gått, trots att jag jobbar hemifrån. De andra i familjen kan inte vara helt lediga i tre-fyra veckor och det hade i så fall behövts. Om övriga kattungar hade behövt stödmatas, hade det varit på heltid. När man matat färdigt, hade man börjat om med den första igen.
Jag fick erfara Tashas och Lucias normala förlossningar innan det var dags för det första kejsarsnittet här. Därför kunde jag se att Bozzas värkar inte var tillräckligt starka och åkte in med henne. Hade jag inte vetat, hade säkert varken Bozza eller de nio ungarna klarat sig. Samma sak med hennes andra kejsarsnitt och sedan Joys snitt.
Jag har inte fått vara med om kattungar som fötts med stora navelbråck (vilket är relativt vanligt) där tarmarna hänger utanpå kattungen och där man måste avliva kattungen så fort som möjligt på egen hand för att den ska slippa lida. Inte heller har jag erfarit kattungar med gomspalt, vilket också är relativt vanligt, där kattungen inte tillgodogör sig mjölken utan dör efter några dagar. Jag vet att jag kommer att få vara med om detta om jag fortsätter med uppfödningen men jag är förberedd och har lärt mig en hel del genom Pawpeds kurser, vilket jag anser vara ett måste för någon som vill syssla med avel eller bara "ta en kull". Och jag har fått kunskap genom att prata mycket med andra uppfödare där det inträffat saker vid förlossningar.
Trots att jag har hållt på med det här i några år och är inne på min åttonde kull med sibiriska kattungar, har jag inte helt och fullt koll på historien bakom andra katters linjer och vad som händer i de linjerna men jag försöker kolla upp så gott jag förmår och Pawpeds hälsoinformation är ju en grund för detta.
Det här blev mycket - men med ovanstående vill jag bara säga att det inte är att "bara ta en kull". Det är med stort ansvar man gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar